torsdag 18 november 2010

Bloggutmaning: 5 minnen

Läser i Siri Hustvedts bok ”Kvinnan som skakade”, i ett avsnitt om minnen, om en ”Jag minns”-övning. Det handlar helt enkelt om att, utan att fundera innan, skriva ner meningar som alla börjar med orden: Jag minns …

Hon skriver i boken:

När patienterna och jag skriver våra egna ”Jag minns” är det något märkligt som inträffar. Själva handlingen att skriva ner orden Jag minns genererar minnen, vanligtvis ytterst specifika bilder eller händelser ur det förflutna / … / De mest levande minnen dyker upp, till synes från ingenstans / … / Eftersom sinnesrörelse stärker minnet är minnesbilderna sällan neutrala – de är ofta rika på känslomässig skärpa. Den nedskrivna besvärjelsen Jag minns är av avgörande betydelse som katalysator. Den tar på sig ägandeskapet till det som ska komma.

Bestämde mig för att prova.
Det tog ett tag innan nåt kom. Kände mig lite fånig. Testade att skriva för hand istället. Tog en cigg under fläkten. Och sen bara forsade det fram.
Herregud, att det finns en massa såna här små små bitar ur ens liv i hjärnan hela tiden.

Här är fem exempel på saker jag inte tänkt på på väldigt länge:

1. Jag minns mjukglassen med jordgubbssmak på den där campingen där vi bodde i husvagn en sommar. Jag gick till kiosken och köpte en strut varje kväll och på vägen dit lyssnade jag på Prince i min freestyle.

2. Jag minns hur jag brukade fingra på tapeten med Törnrosa-motiv i det lilla sovrummet i vår sommarstuga i Norrland och försöka trycka bort några luftbubblor.

3. Jag minns hur rädd jag var för den där sagan om människorna som dansade ringdans och blev besatta av djävulen och inte kunde sluta dansa, de nötte ner fötterna och sen hela kroppen ända tills bara huvudena hoppade runt i ring.

4. Jag minns hur jag skämdes så fruktansvärt mycket när jag först trodde att jag fått en komplimang när Linda S sa att jag hade snygga jeans och sen förstod att hon var ironisk. Jag skämdes mer över att jag var dum som blev glad än jag skämdes över jeansen.

5. Jag minns att låg och bet mig själv i tummen för att jag inte ville somna en natt när jag hade så intressanta saker att tänka på.


Okej, kan inte ni också testa?


4 kommentarer:

  1. Sagan du nämner är Hårgasägnen, där byns ungdomar blev besatta av djävulen som förklätt sig till spelman (med bockfot) och spelade för dem på en dans. Hårga är en liten liten by utanför Kilafors, Bollnäs, Hälsingland - och vill man kan man gå upp på Hårgaberget. Det är rätt fint där faktiskt.

    ...kom hit om du törs ;)

    SvaraRadera
  2. Oj, vad kul att få veta nu vad det hela traumatiska minnet egentligen rörde sig om!
    Ska fundera på saken! ;-)

    SvaraRadera
  3. Jag skäms när jag tänker på folk som ger ironiska komplimanger. /Ylva

    SvaraRadera