Istället för att gå ut och partaja som en annan tonåring denna lördagskväll kände jag för nåt helt annat. Raka motsatsen faktiskt.
Gick och såg Det sitter någon på vingen, en liten föreställning baserad på Kristina Lugns dikter och Allan Edwalls sånger. Det var liksom inte de 50-åriga kulturtanterna där, det var de 70-åriga kulturparen. Och jag älskade det.
Som Andersssonskan sa; det är som att hamna i en liten ficka i verkligheten, där man blir påmind om hur mycket konstiga fina saker som rör sig i alla oss människor i storstaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar