Kvicksand

Sitter i taxin på väg från radiohuset, har varit med i P3 Populär igen.
Såg en tjej i entrén som var så lik America Ferrara att jag var tvungen att smyga mig lite närmare när hon presenterade sig för nån. Det var inte America, men jag blev alldeles förtjust i den här tjejens existens.

Hade en jävla pissdag igår, ärligt talat. Insåg att mitt jobbschema fram till jul var helt ohållbart. Fick panik.
Men är lite stolt över mig själv ändå. Blir bättre och bättre på att göra nåt konstruktivt istället för att bara gå i baklås.
Skriva listor. Be om hjälp. Berätta för chefer, ventilera med vänner. Planera om. Få perspektiv. Ta makten.
För mig är det som är så vidrigt när det gäller stress; den där mardrömslika känslan av att sjunka ner i kvicksand och tappa all kontroll.
Men det går att ta tillbaka kontrollen, nästan jämt.
Särskilt när man har en medförfattare som Sara.