Hade månadens träff med vår finfina bokklubb Kulturkoftorna ikväll. Den här gången hade vi läst Våtmarker av Charlotte Roche. En tysk dundersuccé som slår alla rekord i äckel.
Den handlar om en ung kvinna som ligger på sjukhus med en stor krater i stjärten - hon har genomgått en komplicerad operation för att få bukt med sina analfissurer. Och hon är alldeles besatt av kroppar och deras utsöndringar. Särskilt sina egna. Hon smaskar på sina egna flytningar, låter bli att tvätta sig i veckor för att se vilka spännande nya geggor som uppstår, stoltserar med sina "vindruvsklasar" till hemorrojder, slickar fingrarna rena från var, kladdar mensblod i hissar, gnider musen mot toalettsitsar för att suga upp alla spännande fläckar och pölar, hon äter pormaskar med god aptit. Och så vidare. Och så vidare.
Jag blev förvånad över att jag faktiskt blev så äcklad. Nästan inte klarade att läsa färdigt.Jag som brukar gilla att kläcka ur mig helt vidriga underlivsskämt. Jag fick liksom min katharsis här. Jag är SÅ över underliv nu. Vilket mina vänner säkert är tacksamma för.
Ja, ni fattar ju - det var en väldigt spännande diskussion vi hade om boken. Vi åt middag på en libanesisk restaurang och drack massor av rödvin och jag hoppas för omgivningens skull att de inte hörde oss medan vi dissekerade alla dessa kroppsvätskor och kvinnlig smegma över stora fat med aubergineröra och oststänger.
Det är svårt att säga vad man egentligen tyckte om boken - den BERÖRDE ju åtminstone.
Den är till och med rätt rolig mellan varven. Men jag har svårt att stämma in i den delen av hyllningskören som menar att det här är ett så fantastiskt urbra tabu att bryta, visa upp sanningen bakom den konstlade och desinfekterade bilden av kvinnokroppen. Grejen är ju att jag skulle inte vilja läsa det här om en man heller. Och jag tycker det finns massor att säga i ämnet - men här tar Charlotte Roche i så mycket att huvudpersonen måste klassas som allvarligt psykiskt störd. Och då tycker jag poängen går lite förlorad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar