torsdag 30 december 2010

När ångest faktiskt har något att berätta

Jag är inte så mycket för det där med att påstå att allt som är jobbigt har en MENING. Men faktum är att den där ångesten jag hade för några dar sen faktiskt ledde till en insikt.

Allt som handlat om min och Saras bok, Cirkeln, har liksom gått så ofattbart bra under året som gått. Vi fick bokkontrakt för ALLA TRE BÖCKERNA med ett fantastiskt förlag, med en fantastisk förläggare, redaktör, pr- och marknadsavdelning som trott på oss redan från början - och vi har bara skrivit första boken än så länge. Och den kommer inte ut förrän i april! Det har hänt annat runt böckerna också, saker som jag inte kan berätta om ännu, men som är helt bananas.

Och även om det har varit härligt, missförstå mig verkligen inte på den punkten, så har det också känts så fruktansvärt overkligt. Liksom för bra för att vara sant = kan inte tro det. Det har också känts lite... fusk. Som att det inte får vara såhär lätt.

Men att gå igenom de där ångestdagarna var som att gå genom elden och komma ut på andra sidan. Plötsligt hajar jag. Det är inte bara tur. Vi har jobbat som galningar. Nästan drivit oss själva och varandra till vansinne. Vi har kämpat med texten, gång på gång på gång. Vi har lagt ner själ och hjärta och oändliga hjärnceller, offrat en stor del av vårt privatliv, hela året. Det har varit värt det. Det har varit kul. Men det har inte varit "för enkelt". Inte bara tur. Och jag är plötsligt stolt över oss, över vår bok, sådär riktigt på djupet för första gången. Inte bara för vad den är, utan för hur den kommit till.

Jag tror inte ni fattar hur mycket jag längtar efter att börja skriva på tvåan nu.

Födelsedag

Pär fyller år idag, så jag väckte honom med chokladtårta och kaffe - egentligen hade jag velat göra det på sängen, men han har en sträng regel om matvaror och sängkläder, så det fick bli vid köksbordet istället. Gav honom den här underbara boken i present, eftersom vi ska se Wicked först imorgon. Kan rekommendera den till alla fans av världens bästa tv-serie.
Som vi för övrigt ägnat större delen av dagen åt att titta på - nu har vi bara två avsnitt kvar.

Min hjärna har hunnit vila upp sig nu och jag njuter av varje sekund här i London. Vi har haft några riktigt sköna kvällar och dagar. Jag har shoppat alldeles för mycket och ändå inte tillräckligt än, hehehe! Det är alltifrån löjligt dyra doftljus som luktar katolsk mässa i dammig träkyrka, till tröja med trädgårdstomtar, till sneakers i godisaktiga färger. Jag hör dämpade små skrik från plånboken. Det är VISA-kortet som ropar "våldtäkt!".

onsdag 29 december 2010

Vicket pepp på Wicked!

Jag är ingen musikalälskare - faktum är att jag avskytt det mesta förutom filmen Chicago och såklart Once more with feeling - men kände att man måste ju se en sån där bautaproduktion nån gång i sitt liv. Så nu har jag köpt biljetter till Wicked i present till mig och Pär, han fyller år imorgon. Vi ska gå på eftermiddagen på nyårsafton. Peppen bara växer. Älskar idén, att det handlar om Trollkarlen från Oz-häxorna och deras vänskap innan de blev bittra fiender. Nån av er som sett?

En bra grej med att vara bög

Trots några dagars psykbryt - fan att det ska vara så svårt att inse sina begränsningar! - måste jag säga att jag gillar London. Det är första gången jag är här med en gaykompis och det blir onekligen så att man får se en annan sida av storstäder då.
Det är faktiskt en av de stora fördelarna med att vara bög: när man kommer till en storstad har man alltid en värld som man kan uppsöka, där man redan hör hemma. Koderna ser ungefär likadana ut. De flesta har ungefär samma referenser, så det är lätt att snacka med folk. Det är lite som att ha ett secret handshake.

måndag 27 december 2010

Hemmakväll i London

Ikväll har jag bunkrat upp runt badkaret med andra boken i Hunger games-serien, ett glas vin och nötter med Marmite-smak. Wifey Pär är ute och svirar på egen hand.

Jag är liksom helt färdig efter hela pärsen med mamma och tokjobbande i höst. Kulmen kom idag med värsta ångestsläggan i huvudet mitt i rearusningen och jag hatar hatar hatar det, jag har sett fram emot den här semestern så himla mycket, men jag tvingade mig själv att inse att jag faktiskt inte orkar med allt det där roliga jag ju egentligen vill göra. Det är total overload i skallen. Och sen  försöker hjärnan liksom hitta saker att hänga upp all inneboende stress på, så den börjar LETA efter saker att ha ångest över, och hittar dem naturligtvis, och så blir det ÄNNU mer ångest. Strösslat med lite ångest över att man känner sig som världens tråkigaste resesällskap (och förmodligen är det), det spelar liksom ingen roll att jag reser med en snäll och förstående person. Jag orkar inte ens med mig själv och förstår inte hur någon annan ska göra det.

Gaaah.

Så nu: hemma, samlar krafter istället, hoppas komma igen.

torsdag 23 december 2010

GOD JUL allihopa!

Vi lyckades ta oss till London igår. Gick och köpte lite julmat på Sainsbury's idag... älska brittiska stormarknader och deras utbud. Fast idag var det lite panik. Ciderbakis och så mycket folk att man inte kunde röra sig.
Skriver mer senare.

Och this just in: såhär ser brysselkål ut i originalversion. Hade ingen aning!

tisdag 21 december 2010

Tv-soffan ger julen mening

Söndagens krönika i Aftonbladet hittar ni här!

PEPPEN!

Fyra månader kvar tills Cirkeln kommer ut, men idag har jag och Sara suttit och spånat idéer för andra boken i trilogin - som kommer ut 2012. Det är så otroligt kul. Vi har så många saker att leka med nu, saker vi planterade i första boken som kommer att utvecklas eller stegras eller förklaras i de följande böckerna. Vi var helt höga mot slutet av dagen. Nerdgasm bonanza! Herregud vad jag längtar efter att börja skriva nu.
Men först alltså: två veckors semester i London. Åker på onsdag. Om bara planet lyfter. Och landar. Jävla snökanonväder.

söndag 19 december 2010

Frustrerande rebellänglar

Har börjat läsa "Rebel Angels", den andra delen av Libba Brays trilogi som mixar fantasy, tonårsbrudar, internatskola och brittisk överklass i viktorianska England. Det är en väldigt frustrerande läsning: Jag verkligen älskar huvudpersonen Gemma - smart, okonventionell, snabb i både tanken och käften. Och jag älskar Libba Brays språk.
Men jag önskar nästan att jag inte gjorde det, så att jag bara kunde skita i att mala mig vidare genom den här tjocka boken. För själva historien, som redan i slutet av den första boken började falla sönder, har här imploderat helt. De springer in i och ut ur den magiska världen. De möter fantasifulla varelser som på något sätt känns alltmer fantasilösa - kentaurer? Check! Sjöjungfrur? Check! Talande vikingaskepp? Check! Väsande ormar istället för hår? Jajamensan!
Och hela mysteriet är helt omystiskt. Som läsare fattar man snabbt, och det stör mig att den i övrigt så smarta Gemma inte hajar nånting.

Mäktigt

Jag var med om ett frieri igår. Inte nån som friade till mig, men jag var med när det hände. Det var väldigt spontant och helt perfekt och vi grinade, allihopa.

lördag 18 december 2010

Därför är Celine Dion AMAZING

Hahahaha. Dör på det här klippet. Särskilt klippen med hennes mellansnack.

Dags för mer "Please pack your knives and go"

Åttonde säsongen av Top Chef har börjat i USA och den här gången är det "all-stars" från tidigare säsonger. Sjukt bra idé - och sjukt bra urval. Alla de deltagare man minns allra bäst från förr. Både de som kom på andra och tredjeplats, och såna som åkte ut alldeles för tidigt. Det är alldeles för sent för att börja kolla egentligen, men jag kan inte låta bli.

fredag 17 december 2010

Y.U.M.



Jag och J käkade middag på B.A.R. igår. Det var vår julklapp till varandra - vi delade på notan rakt av tog den andras hälft... God mat. Fin kväll.

Förresten, grej jag gillar: det finns fem ostronsorter på menyn (med STOR prisskillnad) men när jag bad servitören rekommendera en sort sa han att de billigaste var de godaste. Gillar när personalen inte försöker pracka på en det dyraste på autopilot.

torsdag 16 december 2010

Ett måste för alla Huset Eliott-fans




"You can fuck me when you love me"


 Jag och Sara blev klara med ännu en redigeringsvända igår. Fem dagars intensivt stirrande på semikolon och syftningsfel. Vi (plus hennes make Micke, som tålmodigt blivit en del av vår skrivarsekt) firade med champagne, choklad och att äntligen uppfylla min stora dröm - att se Showgirls tillsammans med henne. Här har vi alltså en feministisk filmvetare, som sett ungefär alla filmer i hela världen - förutom just denna klassiker.

Åh, det var succé. Det finns så mycket att begapa i den här filmen. Replikerna ("You can fuck me when you love me!" "Last chance for ice!" "It must be weird not having anyone cum on you."), den omotiverade nakenheten, de bisarra sexscenerna (Sara döpte poolställningen till "the spastic seal") ...

Men det mest spännande är att försöka lista ut vad huvudpersonen Nomi kan tänkas ha för bokstavskombination. Hennes pendlande mellan skrika-som-ett-lyckligt-barn-åt-ingenting och örfila-skrika-argt-springa-iväg är totalt oförutsägbart. Är det meningen att hon ska vara "en tuff tjej med skinn på näsan" eller en psykopat?

Lika svårtolkade syften har manusförfattaren Joe Eszterhas. När filmen floppade köpte han en annons i Variety, där han uppmanade kvinnor att gå och se filmen eftersom den, enligt honom, är en kritik av exploateringen av kvinnliga dansare. Låt mig, utan vidare utsvävningar, bara konstatera att den poängen går förlorad. Men en obehaglig detalj - som kan tolkas som ett tecken på att han faktiskt HADE ädla syften med hela spektaklet - är att han döpt Nomi efter sin fru.

onsdag 15 december 2010

Carrie Bradshaw med en penis

Slående likt!

Jag, Jonas och Bruce

QX hade smygläsning på nyöppnade hotellet Nobis vid Norrmalmstorg. Gick dit en sväng i min nya Bruce Springsteen-tshirt, tog ett par drinkar, träffade folk - som här till vänster, alltid lika sköna Jonas Andersson som nu jobbar där som "guest relation manager". Vi blev mycket väl managerade.

Har inte varit ute bland folk på länge och det märktes. Hörde mig själv säga konstiga saker hela tin. Som när jag, på middagen jag käkade på Torget efteråt, förklarade att jag ville ha tandpetare för att jag "har musslor mellan alla tänder". Vilken fantastiskt nödvändig och aptitlig information, liksom.

tisdag 14 december 2010

För-shrek-ligt

Gud vad jag störde mig på senaste Shrek-filmen igår. Hela handlingen bottnar i att Shrek känner sig FÅNGAD av att ha fru och barn och inte får göra vad han vill när han vill och bara tänka på sig själv. Alltmedan Fiona tjatar och martyrsurar för att han inte uppskattar dem. Fräscht? Nej.
Och sen undrar jag varför det ska vara tema i en BARNFILM.

måndag 13 december 2010

Regressionsterapi

Ännu en redigeringsdag med Sara som fått hjärnan att smälta. Vi gör små "chooo-chooo"-ljud mellan varven och drar i tågvisslan för att pigga upp oss. Har just kommit hem. Slängde mig in i videobutiken och hyrde fjärde och sista Shrek-filmen. Precis vad jag behöver nu. Huset Eliott går ju inte, är mitt i säsong 2 nu och det har blivit actionthriller helt plötsligt. Mina nerver klarar det inte!

Hur många böcker har du gemensamt med Rory Gilmore?

En hel massa bokbloggare har börjat lägga ut listan på alla böcker som Rory Gilmore läste i "Gilmore Girls", och sen göra fetstil på de böcker de själva läst. Jag hakar på tåget - min medförfattare Sara har också gjort listan. Måste säga att jag är impad ännu en gång av "Gilmore Girls"-teamet: flera av mina favoritböcker finns med på Rorys läslista. Blir lite sugen på att beta av hela rubbet.

När bara författarnamnet har fetstil betyder det att jag läst en annan bok av författaren. Åkej, då kör vi!

1.The Five People You Meet in Heaven by Mitch Albom
2. The Kitchen Boy by Robert Alexander
3. Brick Lane by Monica Ali
4. Oryx and Crake by Margaret Atwood
5. Oracle Night by Paul Auster
6. The Amazing Adventures of Kavalier and Clay by Michael Chabon
7. The Meaning of Consuelo by Judith Ortiz Cofer
8. Fat Land: How Americans Became the Fattest People in the World by Greg Critser
9.The Red Tent by Anita Diamant
10. The Bielski Brothers by Peter Duff

11. Ella Minnow Pea by Mark Dunn
12. Middlesex by Jeffrey Eugenides
13. Bee Season by Myla Goldberg
14. Autobiography of a Face by Lucy Grealy
15. My Life in Orange by Tim Guest
16.The Curious Incident of the Dog in the Night-Time by Mark Haddon
17. Sacred Time by Ursula Hegi.
18. Seabiscuit: An American Legend by Laura Hillenbrand
19. Rescuing Patty Hearst by Virginia Holman
20. The Polysyllabic Spree by Nick Hornby

21. Songbook by Nick Hornby
22. The Kite Runner by Khaled Hosseini
23. A Quiet Storm by Rachel Howzel
24. How the Light Gets In by M. J. Hyland
25. Nervous System by Jan Lars Jensen
26. The Secret Life of Bees by Sue Monk Kidd
27. The Nanny Diaries by Emma McLaughlin and Nicola Kraus
28. Extravagance by Gary Krist
29. The Namesake by Jhumpa Lahiri
30. The Devil in the White City by Erik Larson

31. The Song of Names by Norman Lebrecht
32. The Fortress of Solitude by Jonathan Lethem
33. Small Island by Andrea Levy
34. Wicked: The Life and Times of the Wicked Witch of the West by Gregory Maguire
35. A Month Of Sundays by Julie Mars
36. Life of Pi by Yann Martel
37. Property by Valerie Martin
38. Quattrocento by James McKean
39. Reading Lolita in Tehran: A Memoir in Books by Azar Nafisi

40 The Time Travelers Wife by Audrey Niffenegger
41. How to Breathe Underwater by Julie Orringer
42. When the Emperor Was Divine by Julie Otsuka
43. Bel Canto by Ann Patchett
44. Truth & Beauty by Ann Patchett
45. My Sisters Keeper by Jodi Picoult
46. Stiff: The Curious Lives of Human Cadavers by Mary Roach
47. The True and Outstanding Adventures of the Hunt Sisters by Elisabeth Robinson
48. The God of Small Things by Arundhati Roy
49. Empire Falls by Richard Russo
50. The Lovely Bones by Alice Sebold

51. Holidays on Ice by David Sedaris
52. Me Talk Pretty One Day by David Sedaris
53. Unless by Carol Shields
54. Balzac and the Little Chinese Seamstress by Dai Sijie
55. The Opposite of Fate by Amy Tan
56. A Confederacy of Dunces by John Kennedy Toole
57. The Song Reader by Lisa Tucker
58. Just a Couple of Days by Tony Vigorito
59. Old School by Tobias Wolff
60. The Shadow of the Wind by Carlos Ruiz Zafon

61. Little Women by Louisa May Alcott
62. Emma by Jane Austen
63. Sense and Sensibility by Jane Austen
64. Cousin Bette by Honore De Balzac
65. Fahrenheit 451 by Ray Bradbury
66. Jane Eyre by Charlotte Bronte
67. The Master and Margarita by Mikhail Bulgakov
68. Song of the Simple Truth: The Complete Poems of Julia De Burgos by Julia De Burgos
69. The Awakening by Kate Chopin
70. Heart of Darkness by Joseph Conrad

71. David Copperfield by Charles Dickens
72. Crime and Punishment by Fyodor Dostoevsky
73. An American Tragedy by Theodore Dreiser
74. The Count of Monte Cristo by Alexandre Dumas
75. The Name of the Rose by Umberto Eco
76. The Sound and The Fury by William Faulkner
77. Time and Again by Jack Finney
78. The Great Gatsby by F. Scott Fitzgerald 
79. A Passage to India by E.M. Forster
80. Anne Frank: The Diary of a Young Girl by Anne Frank

81. Lord of the Flies by William Golding
82. The Scarlet Letter by Nathaniel Hawthorne
83. The Sun Also Rises by Ernest Hemingway
84. Siddhartha by Hermann Hesse
85. The Hunchback of Notre Dame by Victor Hugo
86. Brave New World by Aldous Huxley
87. The Lottery: And Other Stories by Shirley Jackson
88. The Metamorphosis by Franz Kafka
89. The Story of My Life by Helen Keller
90. On The Road by Jack Kerouac

91. One Flew Over the Cuckoos Nest by Ken Kesey
92. Flowers for Algernon by Daniel Keyes
93. A Separate Peace by John Knowles
94. The Razors Edge by W. Somerset Maugham
95. Death of a Salesman by Arthur Miller
96. Beloved by Toni Morrison
97. Speak, Memory by Vladimir Nabokov
98. 1984 by George Orwell
99. The Portable Dorothy Parker by Dorothy Parker

100. The Bell Jar by Sylvia Plath
101. Complete Tales & Poems by Edgar Allan Poe
102. The Fountainhead by Ayn Rand
103. The Catcher in the Rye by J.D. Salinger
104. Sybil by Flora Schreiber
105. Hamlet by William Shakespeare
106. Pygmalion by George Bernard Shaw
107. Frankenstein by Mary Shelley
108. The Jungle by Upton Sinclair
109. A Tree Grows in Brooklyn by Betty Smith
110. Of Mice and Men by John Steinbeck

111. Dr. Jekyll and Mr. Hyde by Robert Louis Stevenson
112. Uncle Toms Cabin by Harriet Beecher Stowe
113. Vanity Fair by William Makepeace Thackeray
114. Anna Karenina by Leo Tolstoy
115. The Adventures of Huckleberry Finn by Mark Twain
116. Galapagos by Kurt Vonnegut
117. Ethan Frome by Edith Wharton
118. Night by Elie Wiesel
119. The Picture Of Dorian Gray by Oscar Wilde
120. The Code of the Woosters by P. G. Wodehouse

söndag 12 december 2010

Dejtingsajt för gifta



Fräsch affärsidé. Vilken fantastisk lösning de erbjuder. Det är ju det bästa gifta kan göra om de sitter fast i ett tråkigt äktenskap: vara otrogna. Inte lösa problemen eller bryta upp eller ha ett öppet förhållande. Nejdå. Här finns ju en sajt som erbjuder dem att träffa gifta som vill träffa andra gifta. De är säkert både snygga och sunda individer. Som är sådär romantiska och jättebra på pardans i lyxiga miljöer. Hurra!

Hungrar efter mer Hunger Games

Läser Hunger Games och gläds över det faktum att en sextonårig tjej får vara exakt hur stenhård som helst. Jaga smådjur med pilbåge för att kunna ställa mat på bordet till sin familj. Vara traumatiserad och känslomässigt avtrubbad. Beräknande och osentimental. Ha andra mål med livet än att få en kille. Smart och rolig, men inte inställsam eller charmig. Och bäst av allt; det görs inte en grej av det. Får aldrig känslan av att författaren skriker ut att "hallå allihop, jag har gjort en bok om en STARK UNG KVINNA! Hon jagar medan EN KILLE SAMLAR RÖTTER OCH BÄR! FATTAR NI?"

Är nästan helt klar med första boken i serien nu. Ska ut på nätet och beställa de andra två böckerna nu genast.

En uppmaning till äldre släktingar

Dagens krönika i Aftonbladet Söndag hittar ni här!

Pepparkakshusvagn


J och hans gudson Herman blev klara med det här lilla mästerverket igår.

lördag 11 december 2010

Madame Mim


Var på glöggfest med P ikväll och tog på mig en tröja med julstjärnor på. Det var hans gäng av gamla Adolf Fredriksare. Stämsång vid pianot mellan varven. Fick julfeeling extravaganza. Jag mimade lite halvhjärtat, sen intog jag rollen som publik istället. Hade mysigt. Gick hem tidigt. Har jobbat hårt med Sara ett par dagar nu och ska inta framstupa sidoläge i soffan exakt hela dagen imorgon. Längtar.

Tack alla fina läsare!

Måste bara tacka för alla tipsen angående min mammas situation. Har fått en massa mess på Facebook också och några riktiga konkreta ljusglimtar. Fan vad jag älskar de sociala mediernas tid. Det är bannemej fantastiskt.

fredag 10 december 2010

Fredagsmys

Ikväll tröstshoppade jag en Bruce Springsteen-tshirt, och nu står finaste Pär och lagar middag åt oss i mitt kök. Han ska bjuda mig på brysselkål - känner mig skeptisk, men har bara ätit den äckliga julvarianten förut. Nu luktar det väldigt gott, de steks just nu i smör och lönnsirap. Och så ska vi käka tonfisk och sen goda ostar och börja på Buffy säsong 6 - kanske till och med hinna se musikalavsnittet! - och jag tänker njuta av tillvaron som fan.

När liv eller död hänger på en DYNA

För ett par år sen fick min mamma ett aortabråck. Det läckte ut blod i hela hennes kropp. Hon dog ett par gånger på operationsbordet. Hon fick sammanlagt 12 liter blod i transfusion. Ni fattar. Helt galet. Läkarna genomförde värsta scifi-operationen och räddade hennes liv. För det kommer jag alltid att vara tacksam. De gav henne ändå en väldigt dålig prognos. Chansen att hon skulle överleva den första månaden var försvinnande liten. Men det gjorde hon.

Hon minns inte mycket av den här tiden, som var så svår för oss anhöriga. Hennes verkliga lidande började efteråt.
För min mamma har varit reumatiker hela mitt liv. Suttit i rullstol i halva mitt liv. Jag har aldrig hört henne klaga, aldrig hört henne tappa hoppet. Men nu behöver hon en dyna till sin rullstol, så att hon kan sitta bekvämt. Ni hör själva: en dyna. Det är vad hon behöver.
Jag kan inte förklara det så bra, för allt hänger ju ihop på så många olika sätt - men de dynor hon haft hittills gör ont att sitta på, och de är så hårda att hon får blodstillestånd i benen, så pass mycket att hon varit orolig för att hon ska behöva amputera dem en dag. Och det här med att hon inte kan sitta bekvämt - och med "inte bekvämt" menar jag att det gör fruktansvärt ont på en nivå som inte jag, och förhoppningsvis inte du heller, kan föreställa mig - gör att pappa eller hennes assistenter tvingas lyfta på henne hela tiden. Hon kan ju inte ändra ställning på egen hand.

Och alla de här lyften har gett henne nya smärtor i magen, så att vi alla behövt gå runt och oroa oss för att något där inne ska gå sönder. Igen: en dyna skulle kunna undvika en liv-eller-död-situation. Och smärtorna har brutit ner henne psykiskt också mellan varven. Undra på det. Jag är förvånad att hon inte gett upp för länge sen.
Förra veckan började det komma blod från hennes mage. Mycket. Hon blev helt väck till slut. Fick åka in till sjukhuset. Nya transfusioner. De vet inte varifrån blödningen kommer, men allt tyder på att det har med lyften att göra.

Och alla läkare säger samma sak: det är självklart att du ska ha en dyna. Vi förstår inte varför du inte får hjälp.
Mamma har ringt runt i desperation för att få hjälp och blir hela tiden avfärdad. Jag har försökt ringa hjälpmedelcentralen. Min syster har ringt. Pappa har mejlat arbetsterapeuter. Inget händer. Alla skyller det faktum att inget händer på någon annan.

Att säga att det här är "frustrerande" är århundradets underdrift. Särskilt mitt i all rädsla.

torsdag 9 december 2010

Räddad av Huset Eliott och Hunger Games

Det största man kan hitta när verkligheten är lite för jobbig är förstås något som faktiskt lyckas få en att glömma den korta stunder i taget.
Jag har två sådana saker i mitt liv nu, förutom vänner och jobb.

Dels är jag besatt av Huset Eliott, som jag skrev om förut.
Och dels har jag börjat läsa första delen av Suzanne Collins enormt framgångsrika Hunger Games-trilogi.
Fick den i present av Sara och var väl ärligt talat inte sådär superduperpepp. Liksom, jaha - tonårstjej tvingas ställa upp i en dokusåpa där deltagarna kämpar på liv och död? Just dokusåpaidén kändes så dammig. Såg framför mig hur författaren skulle ägna sig åt att slå in öppna dörrar genom att kritisera dokusåpor, sådär som så många gör och tror att de har något originellt att säga.

Men den är ju faktiskt helt suverän. Jag blir insugen i den så fort jag slår upp den. Kan inte sluta läsa. Bara ett kapitel till, bara ett till, bara ett till...

onsdag 8 december 2010

Berg och dalbana

Det är så konstigt hur mycket som händer i ens eget huvud och kropp medan man går igenom en sån här vidrig tid av väntan på besked.
Jag menar, ena stunden känner jag mig urstark, känner att jag kommer fixa det här, bring it on bara. Nästa stund känner jag mig pytteliten och rädd och vill bara gömma mig från allt, vägra vara med. Och sen ändras det igen.

Jag kan inte låta bli att plåga mig med tankar på "det värsta", utsätta mig för tanken att det kommer att hända, försöka övertala mig själv att jag kommer att klara till och med det.  Jag vet inte om det är sunt eller ej.

tisdag 7 december 2010

Inte bara klump i magen. Hela kroppen är en klump.

Men fy fan vad det är vidrigt att gå runt och vara orolig för någon man älskar. Vänta på besked. Hata telefonen som inte ringer, bli livrädd varenda gång den gör det.
Och det dyker upp så bisarra tankar som jag inte alls vill kännas vid. Och det där jävla magiska tänkandet, jag ser tecken på att det värsta kommer att hända i helt irrelevanta saker jag sagt och gjort och tänkt. Jag hatar det, men det är så svårt att stoppa det.

måndag 6 december 2010

Brittvinter

Nåt har hänt den senaste tiden. Jag är ju en älskare av det amerikanska. Har aldrig varit anglofil. Har inte ens lyckats älska Brideshead revisited, fast det verkar vara lag på det.
Men nu. Först var det miniserien Bleak house, baserad på Charles Dickens roman. Sen började jag läsa Libba Bray-trilogin, med prasslande viktorianska klänningar och internatskoleflickor. Och i fredags köpte jag hela Huset Elliott på dvd. Har börjat kolla nu. Njuter av den makliga takten, teaterkänslan, det oputsade, det... tja, det brittiska.

söndag 5 december 2010

fredag 3 december 2010

Tomten är urläskig


Som jag skrivit förut är jag rädd för clowner (Pennywise är bara en av orsakerna) men håll med om att tomtar kan se riktigt evil ut också. Som den här vidriga brickan som jag såg när jag letade julklappar idag.

När jag var fyra år gammal kom min farbror hem till oss utklädd till jultomten, i en monsterliknande gummimask med utstansade hål för ögonen. Jag blev så rädd att jag  låste in mig på toaletten och bara skrek. Ett stort trauma för mig, mina föräldrar och inte minst min farbror.

Been around since like the 1500's, but he wasn't always called Santa... but you know, Christmas night, flying, coming down the chimney, all true... Well he doesn't traditionally bring presents so much as you know, disembowel children, but otherwise...
 
Hörni, det blir bloggpaus över helgen. Tillbaka i början av nästa vecka, berättar varför då. 

torsdag 2 december 2010

En liten rant om Reichen Lemkuhl

Har börjat kolla A-list nu, ni vet gayversionen av Real housewives. Klarar inte av att se hela avsnitt på grund av paniken jag får. Sen går det en stund, hjärtat saktar ner och jag återvänder ändå mot bättre vetande.

De är så sorgliga - inte så mycket för ytligheten och jakten på status som för sin häpnadsväckande kombination av övertro på sig själva och sin egen hotness och uppenbar brist på självkänsla och verkligt självförtroende. Jag känner igen typerna alltför väl från verkligheten. Det är väl det som får mig att både överreagera. Och det finns liksom inget gott i serien som uppväger allt illamåendeframkallande.

Och den jag tycker sämst om är inte Ryan, som jag trodde först, inte ens Derek, kanske inte ens Austin, utan Reichen. Om jag hör honom tjata en gång till om att han blivit så BRÄND av sitt ALLDELES FÖR OFFENTLIGA FÖRHÅLLANDE med Lance Bass och hur det gjort honom så RÄDD för att FÅ SITT PRIVATLIV GRANSKAT på samma sätt igen - FRAMFÖR KAMEROR SOM FILMAR EN DOKUSÅPA! - så måste jag nog tyvärr hiva ut min dator genom fönstret.

Jag hade glömt bort den där hunden

Idag, på en undanskymd vägg i ett trapphus på Aftonbladet, såg jag den här jycken. Minns ni? Undrar när han försvann.

Dagens outfit på jobbet



Har varit uppe på Aftonbladet idag och läst igenom alla årets nummer av Klick!, som research inför en artikel som blickar tillbaka på nöjesåret 2010.

Träffade Fredrik Virtanen i hissen och han sa att det måste vara som slutscenen i A Clockwork Orange. Mycket träffande. Uppspärrade ögon och ett aldrig sinande flöde av bilder av Bonde söker fru-bönder och Octomom och Fadde och Paris och Laila Bagge och Jordan och Sandra Dahlberg.

onsdag 1 december 2010

Man minsann


Efter en rätt så exceptionellt vidrig dag igår tog jag ledigt idag, och har bara lämnat sängen för att gå och träna, äta lite mat och poppa popcorn. Läser "Konsten att tala med en änkling" av Jonathan Tropper. Feelgood underhållning om relationer. En typisk chicklit fast för män. Och jisses, Tropper låter oss inte glömma det: på var och varannan sida påpekar han att huvudpersonen är man och förklarar hans handlingar med att han är man. Det är faktiskt jävligt tråkigt och irriterande i längden - särskilt som boken i övrigt faktiskt är rätt så bra.