I två år har jag gått runt och stört mig på att jag inte haft någon takbelysning i köket. Särskilt den här långa vidriga vintern, när där varit ett spöklikt dunkel redan från tidig eftermiddag. Och nu - fixat! Ett enkelt telefonsamtal, ett par timmars besök av en elektriker. Hur kommer det sig att jag kunnat ge ut en bok och skriva en till under de här åren, men inte kommit mig för en så enkel grej?
Visst är det märkligt.. Jag har åkt runt med en sprucken framruta under väldigt lång tid. Väldigt lång tid. Nu när jag ska sälja bilen kunde jag 1)ringa och kolla hur man gjorde på måndagen 2)åka och visa upp bilen på tisdagen 3)få rutan bytt på onsdagen. Det var hur lätt som helst. Jag gör sådär jämt. Allt lätt skjuts upp på obestämd framtid...
SvaraRaderaÅh, vad fint det ser ut! Och ljust :)
SvaraRaderaHej Mats! Ibland undrar jag om du kan titta in i min hjärna för det läggs upp saker och ämnen på din blogg som har kusliga likheter med mina tankar och mitt liv. Nu har jag inte varit så aktiv på ett tag, jobbar heltid och har börjat träna riktigt ordentligt äntligen, på friskis. Åh gud vad jag kände igen mig i det du skrev om hjärnspökena och träningen! Om jag missar att träna en eller två gånger på grund av sjukdom och eller plugg (som idag, förbannade hemtenta) får jag panik och tänker att jaha, nu var det kört,nu kommer jag inte träna igen, never ever komma iväg. Gaaah. Klart jag kommer! Jag har bättre flås och har gått ned och jag är jättejätteglad för det och älskar att träna. Vi ska fortsätta båda två, visst ska vi Mats!!! Kram
SvaraRaderaps. tog tio år innan jag fixade en väggfast sänglampa, visst har jag flyttat runt massor men ändå.