torsdag 3 februari 2011

Voff

När man har en förälder som är sjuk blir det så himla mycket Pavlovs hund i relationen till telefonen.
Varenda gång det ringer och det står mina föräldrars nummer på displayen tror jag alltid det värsta. Varenda gång ett skyddat nummer ringer. Eller min syster. Eller när varken mina föräldrar eller syster hört av sig på ett tag, då tror jag att de försöker bespara mig att få veta nåt hemskt.

7 kommentarer:

  1. Känner igen varje ord.
    Styrkekram till dig.
    Ha en bra torsdag!

    SvaraRadera
  2. Förstår precis. På bråkdelen av en sekund så hinner man gå igenom några hundra varianter av vad som kan ha hänt, samt känna all smärta som det skulle innebära.

    När min pappa gick bort så "visste" jag innan jag pratat med mamma. Jag visste till den grad att jag inte ens kunde förmå mig att ta samtalet. Jag satt där i soffan och såg displayen blinka sig till Missat Samtal. En slags förlamning. Sedan kastade jag mig på telefonen och ringde upp.

    SvaraRadera
  3. Ela. Aj, det där gjorde ont i mig. Men jag tror ju varje gång att DET har hänt, så någon gång - förhoppningsvis om länge - kommer jag att ha rätt.

    SvaraRadera
  4. Jag. Känner. Precis. Som. Du. Mats.

    SvaraRadera
  5. Känner också igen känslan. Mamma dog i höstas så känslan börjar försvinna nu även om jag fortfarande blir stressad när Pappa ringer oväntat.

    SvaraRadera
  6. FET igenkänning. Kram och styrka till dig.

    SvaraRadera
  7. Det är konstigt hur tröstande det kan kännas att veta att andra går igenom samma grejer. Det är väl för att man blir påmind om att andra faktiskt klarar av det.

    SvaraRadera