Var och såg Henrik Fexeus show Sinnescirkus på Intiman igår. Jag har ju känt honom ett tag, eftersom han också ger ut sina böcker på Forum, men aldrig riktigt förstått exakt vad det är han gör på sina shower. Efter första akten var jag helt tagen. Och när allt knyts ihop i andra akten så började jag faktiskt spontangrina. Jag hade blivit totalt brain raped och jag älskade det.
Kan fortfarande inte förklara vad han sysslar med, inte utan att spoila föreställningen. Det är som magi, tankeläsning, illusionism, och samtidigt visar han att det inte finns magi och tankeläsning, samtidigt som när allt är slut så förstår man inte HUR DET KAN FINNAS NÅGON ANNAN FÖRKLARING.
Vi gick och tog några öl efteråt och konstigt nog ville jag inte veta hur han gör (jag tror inte att han skulle ha berättat heller, men det är en annan sak). Jag ville ha kvar mysteriet.
En del av showen handlar om hur hjärnan desperat försöker hitta mönster där mönster inte finns. I allt från geometriska figurer till konspirationsteorier. Och det fick mig att tänka på alla gånger i livet då jag varit deppig och känt mig ynklig i nåt slags evig uppförsbacke. Hur många mönster hittar man inte då? "Åh, min kompis X har inte hört av sig på JÄTTELÄNGE, han måste vara sur på mig! Och Aftonbladet har inte svarat på det där mejlet, det måste betyda att de just har bestämt sig för att ge mig sparken! Gud vad jag mår dåligt, varför mår jag ALLTID så dåligt?"
Så jag ska tänka på showen nästa gång. Som en liten livlina nästa gång min hjärna börjar dra alla de där slutsatserna som så sällan har med verkligheten att göra. Bara det gjorde den väl värd ett besök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar