Har köpt ett par samlingsvolymer med Virginia Andrews romansvit om ungarna som blir inlåsta på vinden. Älskade dem så mycket när jag var liten. Nu ser jag att de faktiskt är utgivna på ett ungdomsförlag. Men innehållet... jag undrar hur skadad jag blev när jag slukade dem som tioåring.
Jag, Sara och vår förläggare ska läsa de första två romanerna - Vindsträdgården och Blomblad för vinden - och sen ha en liten minibokklubb och diskutera dem. Min förläggare och jag har samma relation till dem, Sara har inte läst dem alls, så det ska bli spännande att se vad vi får för olika upplevelser. Jag har läst 50 sidor i den första och redan fått mysrysgåshud men jag gissar att det till största delen är nostalgi.
Kanske livsfarligt för mig och Sara att läsa dem nu när vi just börjat med andra boken. Plötsligt börjar alla ligga med sina syskon i vår bok också, dansa balett och piska äldre släktingar med ridspö...
Har även återupptäckt Eurythmics. Inte megaklassikerna, utan de där låtarna som jag nästan glömt bort. Insåg i morse att min barndoms feltolkning av "You have placed a chill in my heart" hängt med upp i vuxen ålder, eftersom jag inte tänkt på det så mycket - då trodde jag att det betydde "du har slagit in en kil i mitt hjärta". Hm. En kil mellan vad, undrar jag nu.
Gud. Jag läste ALLA hennes böcker under en period som kanske tretton-åring. Undra på att man behöver terapi.
SvaraRadera