Osalt

Igår käkade jag och J middag med Y, hans gymnasieflickvän som numera är en väldigt, väldigt god vän. På den tiden de var tillsammans var hon ganska så besatt av rastakulturen, åkte till Jamaica flera gånger, så de åt ofta ital-mat. Helt utan salt.
De lagade det igår, och det var oväntat supergott. Välbekanta saker som majs och morötter och ris smakade helt annorlunda. Sig själva, antar jag.

Sen åt jag massa salta chips efteråt.