lördag 8 januari 2011

Jag fick ångest av Svinalängorna (och älskade det)

Förutom nattens utsvävningar har jag tillbringat den allra största delen av post-London-tiden framför långfilmer. Inte en enda tv-serie har jag bligat på. Bara massa film. Igår kollade jag Inception (fattade inte varför alla tyckte den var så "svår" - och då BRUKAR jag inte vara särskilt smart när jag kollar på film, glömmer till exempel bort namn och vet aldrig vem de pratar om) och Salt (ett bevis för att en film verkligen kan vara långtråkig trots action precis hela tiden).

Men största filmupplevelsen fick jag mig till livs idag, när jag och LF gick och såg Svinalängorna. Herregud, Noomi! Hon är ju helt briljant! Faktum är att ALLA är briljanta. Och inte ens för-att-vara-svensk-briljanta.

Det är inte många ljusglimtar. Bilden här intill är från inledningsscenen, den enda muntra minuten i hela filmen... Fick råångest, inte bara av de uppenbara sakerna, utan smågrejer som att bli påmind om de där i klassen som inte hade råd med en träningsbag eller gympapåse utan alltid kom med sina träningskläder i en plastkasse.
Och ändå. Deprimerande. Svart. Ångestladdat. Spelar ingen roll. När något är så välgjort blir jag ändå alldeles upprymd. 

9 kommentarer:

  1. Jag med! Jag med! Men kändes det inte som att den tog slut lite för fort? Jag ville ha mer, trots all råångest.

    SvaraRadera
  2. har inte sett filmen, men måste bara säga att gympakläder i konsumkasse var ett statement! bara töntarna hade en "sportbag".

    SvaraRadera
  3. Simon, var det så? Hm, kanske var lokal grej...
    Paperback, på ett sätt håller jag med, men samtidigt gillade jag att det slutade när man var helt inne i det. Stannar kvar längre då.

    SvaraRadera
  4. Håller med Simon. Det var "Töntigt" med gympapåse. På Risbroskolan iaf.

    SvaraRadera
  5. Kan vi inte snacka lite om Ola och Noomi? Jag blev supertagen av filmen - som en knytnäve i magen. Men... jag hade lite svårt att tänka bort "De har varit ett par på riktigt", "När de nojsade - på riktigt - så såg det också ut så här". Var jag ensam om det?

    SvaraRadera
  6. Jag fattade nog aldrig regeln, eller så minns jag fel. Fast jag var ju en tönt, hehe.

    Sara, vet vad du menar - jag bestämde mig bara för att inte fastna på det. Sa strängt åt mig själv. Det funkade.

    SvaraRadera
  7. Vad tyckte ni om den unga tjejen Tehilla som spelade Leena som barn? Hon har ju blivit guldbaggenominerad som bästa kvinnliga biroll. En av de yngsta genom tiderna. Själv tycker jag att hon snarare gjorde en huvudroll och riktigt riktigt bra dessutom.

    SvaraRadera
  8. Hon var bannemej helt fantastisk. Ja, det är ju mer en huvudroll än Noomi egentligen. Gud vad typiskt.

    SvaraRadera
  9. Jo ja, nog har den stannat kvar alltid, och det kanske berodde på slutet.
    Tänkte också lite på paret Rapace alldeles där i början. Men sen slutade hon vara Noomi och blev Leena resten av filmen.
    Tehilla (coolt namn) var underbar. Jobbigt underbar.

    SvaraRadera