När ångest faktiskt har något att berätta

Jag är inte så mycket för det där med att påstå att allt som är jobbigt har en MENING. Men faktum är att den där ångesten jag hade för några dar sen faktiskt ledde till en insikt.

Allt som handlat om min och Saras bok, Cirkeln, har liksom gått så ofattbart bra under året som gått. Vi fick bokkontrakt för ALLA TRE BÖCKERNA med ett fantastiskt förlag, med en fantastisk förläggare, redaktör, pr- och marknadsavdelning som trott på oss redan från början - och vi har bara skrivit första boken än så länge. Och den kommer inte ut förrän i april! Det har hänt annat runt böckerna också, saker som jag inte kan berätta om ännu, men som är helt bananas.

Och även om det har varit härligt, missförstå mig verkligen inte på den punkten, så har det också känts så fruktansvärt overkligt. Liksom för bra för att vara sant = kan inte tro det. Det har också känts lite... fusk. Som att det inte får vara såhär lätt.

Men att gå igenom de där ångestdagarna var som att gå genom elden och komma ut på andra sidan. Plötsligt hajar jag. Det är inte bara tur. Vi har jobbat som galningar. Nästan drivit oss själva och varandra till vansinne. Vi har kämpat med texten, gång på gång på gång. Vi har lagt ner själ och hjärta och oändliga hjärnceller, offrat en stor del av vårt privatliv, hela året. Det har varit värt det. Det har varit kul. Men det har inte varit "för enkelt". Inte bara tur. Och jag är plötsligt stolt över oss, över vår bok, sådär riktigt på djupet för första gången. Inte bara för vad den är, utan för hur den kommit till.

Jag tror inte ni fattar hur mycket jag längtar efter att börja skriva på tvåan nu.