tisdag 7 december 2010

Inte bara klump i magen. Hela kroppen är en klump.

Men fy fan vad det är vidrigt att gå runt och vara orolig för någon man älskar. Vänta på besked. Hata telefonen som inte ringer, bli livrädd varenda gång den gör det.
Och det dyker upp så bisarra tankar som jag inte alls vill kännas vid. Och det där jävla magiska tänkandet, jag ser tecken på att det värsta kommer att hända i helt irrelevanta saker jag sagt och gjort och tänkt. Jag hatar det, men det är så svårt att stoppa det.

4 kommentarer:

  1. Sänder över en styrkekram till dig.
    Har pratat med en som berättat.
    Tänker på Dig, M o M.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Sysselsätt dig med ngt! Ta en promenad, kolla på ngn skäpserie.... Andas!

    SvaraRadera
  3. Tack!
    Jag försöker. Det går liksom några stunder i taget. Försöker ta vara på dem, så att jag pallar med de andra...

    SvaraRadera