Men jag önskar nästan att jag inte gjorde det, så att jag bara kunde skita i att mala mig vidare genom den här tjocka boken. För själva historien, som redan i slutet av den första boken började falla sönder, har här imploderat helt. De springer in i och ut ur den magiska världen. De möter fantasifulla varelser som på något sätt känns alltmer fantasilösa - kentaurer? Check! Sjöjungfrur? Check! Talande vikingaskepp? Check! Väsande ormar istället för hår? Jajamensan!
Och hela mysteriet är helt omystiskt. Som läsare fattar man snabbt, och det stör mig att den i övrigt så smarta Gemma inte hajar nånting.
Hehe. Det är frustrerande, absolut. Jag var väldigt lättad när jag var klar med tredje boken.
SvaraRaderaOch det är synd för det känns som om det hade kunnat bli så mycket mer med en känslig redaktör eller en mindre gamig tonårspublik.
Jag klarade knappt av att läsa ut boken för att jag störde mig så mycket på att Gemma inte verkade kunna tänka alls när det gäller the Realms. Det är konstigt, hon som annars är så klartänkt.
SvaraRaderaelisabeth: ja, eller att hon hade haft en plan från början, med regler för hur allt funkar och så. Nu känns det så otroligt inkonsekvent.
SvaraRaderaSara: EXAKT! Och det känns som hon fattar vem Circe är, sen har hon inte fattat det, sen kommer hon på det igen... ARGHHH!