Det är så konstigt hur mycket som händer i ens eget huvud och kropp medan man går igenom en sån här vidrig tid av väntan på besked.
Jag menar, ena stunden känner jag mig urstark, känner att jag kommer fixa det här, bring it on bara. Nästa stund känner jag mig pytteliten och rädd och vill bara gömma mig från allt, vägra vara med. Och sen ändras det igen.
Jag kan inte låta bli att plåga mig med tankar på "det värsta", utsätta mig för tanken att det kommer att hända, försöka övertala mig själv att jag kommer att klara till och med det. Jag vet inte om det är sunt eller ej.
Jag tror inte det är fel att föreställa sig det värsta i jobbiga situationer. Det ger åtminstone mig ett sorts mentalt försprång typ: Ok om det skiter sig så måste jag gå igenom det här och göra så här och så här. Då har jag en plan att hålla fast vid när jag mår som sämst och det håller mig flytande.
SvaraRaderaMed det sagt skall man aldrig sluta hoppas på det bästa.
Det låter klokt. Du låter klok.
SvaraRaderaJag var med om samma sak som du i februari. Det finns inget som kan förbereda eller hjälpa en, så förstår alltför väl hur du har det. För min del hände tyvärr det värsta, och jag tror inte nåt jag gjort tidigare hade gjort den processen bättre. Om du kan prata med den som är dålig så gör det, det är väl det enda du kan göra. Berätta hur mycket den betyder för dig, även om det känns dramatiskt och fånigt. Om du inte kan prata med den som är drabbad, så prata med personens omgivning. Var snäll mot dig själv, du är i stress och chock. Visa kärlek mot andra, och låt dom visa mot dig. Och tänk goda tankar.
SvaraRaderaVi tänker på dig här ute!
Tack snälla. Och jag är ledsen för din skull att det blev som det blev.
SvaraRaderaVill bara att Du ska veta " jag finns".
SvaraRaderaVi pratade efter varandra sa en som vet.
Tycker din reaktion är sund.
Och att "alla sorters tankar" passerar i hjärnan
är inte heller konstigt.
Så görs det i vissa situationer.
Glöm bara inte att andas Mats!!
Kram Bibbi med familj
Jag sänder styrke kramar till dig Mats. Håller alla tummar och tår för att det ska gåvägen!!
SvaraRaderaKram Annsofie Danielsson
Tack!!! Menar det!
SvaraRadera