Hemmakväll i London

Ikväll har jag bunkrat upp runt badkaret med andra boken i Hunger games-serien, ett glas vin och nötter med Marmite-smak. Wifey Pär är ute och svirar på egen hand.

Jag är liksom helt färdig efter hela pärsen med mamma och tokjobbande i höst. Kulmen kom idag med värsta ångestsläggan i huvudet mitt i rearusningen och jag hatar hatar hatar det, jag har sett fram emot den här semestern så himla mycket, men jag tvingade mig själv att inse att jag faktiskt inte orkar med allt det där roliga jag ju egentligen vill göra. Det är total overload i skallen. Och sen  försöker hjärnan liksom hitta saker att hänga upp all inneboende stress på, så den börjar LETA efter saker att ha ångest över, och hittar dem naturligtvis, och så blir det ÄNNU mer ångest. Strösslat med lite ångest över att man känner sig som världens tråkigaste resesällskap (och förmodligen är det), det spelar liksom ingen roll att jag reser med en snäll och förstående person. Jag orkar inte ens med mig själv och förstår inte hur någon annan ska göra det.

Gaaah.

Så nu: hemma, samlar krafter istället, hoppas komma igen.