tisdag 5 april 2011

Älskar att vara ett classic nut case

Är så himla lycklig! Jag har börjat gå i kbt, just varit där för andra gången, och svävar hem från terapeuten på små rosa moln. Och då har vi inte ens börjat jobba med mina faktiska problem - jag älskar bara att gå dit och prata om det jag vill ha hjälp med och få bekräftat att jag är ett classic nut case och att mina problem inte alls gör mig speciell och unik och obegriplig.
Jag har länge dragits med mina katastroftankar, "tänk om"-grubbel, oro för saker som inte hänt, som nästan aldrig händer. Ja, ni som läst den här bloggen ett tag vet ju... Och nu, när Cirkeln-cirkusen dragit igång, blev det för första gången så tydligt för mig. Att jag vill kunna njuta av allt. Känna glädjen och stoltheten och inte få den nedsmutsad av en massa angst. Det tar så mycket energi, så mycket tid, och jag har ingen lust med det längre. Jag blev liksom förbannad på mig själv för första gången. Och det var så SKÖNT!
Och ja, det är svindyrt. Jag hatar det, för jag tycker att alla borde få chansen. Men nu har jag ju fått in lite förskott - och vad kan vara mer värt att lägga pengarna på?

4 kommentarer:

  1. Gud vad skönt för dig! Gick själv i terapi för många år sedan och det kändes verkligen som en själslig dusch. Skulle vilja prova på kbt-varianten. Går du hos privat, eftersom det är så dyrt?

    SvaraRadera
  2. Japp, privat:
    http://www.beteende.se/

    SvaraRadera
  3. en släng GÅS kanske? tänk så skönt om man kunde stävja alla katastroftankar genom att gå i kyrkan varje söndag, undvika Näcken när han spelade i ån och inte svära.
    tror att det var lättare förr.

    SvaraRadera
  4. Gjort GÅS-testet (kvack!) och det verkar jag inte ha iallafall. En grej mindre att ha Å över. ;-)

    SvaraRadera