Förbjuden frukt

Sitter och pillar med den nya bloggen, tvättar, lyssnar på musik och - dricker ett glas zinfandel.
Det sistnämnda är nästan unheard of i mitt liv. För att:

a) Jag dricker nästan aldrig rött vin.
b) Jag dricker nästan aldrig vin ensam.

Försöker känna myskänslan. Men det känns som om det finns nån här i rummet som iakttar mig med en dömande min. Det är förstås jag själv som glor.

Det där med att "dricka ensam = alkoholproblem" har borrat sig in i min hjärna. Det var nåt vi fick lära oss på IOGT-NTO, där jag var medlem när jag gick i högstadiet (mest för att jag ville följa med på ett läger som de anordnade. Jag hade en av mina första fyllor där).
Jag dricker tillräckligt mycket vin i sociala sammanhang för att närma mig den varningsröda delen av spektrumet på såna där Systembolaget-tester, men det bekommer mig inte. Men att dricka ett litet ensamt glas såhär, utan sällskap, känns vansinnigt förbjudet.